Barn i Borlänge mår tydligen inte toppen. Fast nu fick ju de omtänksamma partierna ordentligt med mandat i den kommunen, så nu borde det väl ordna sig? Fast å andra sidan har de omtänksamma partierna alltid haft det.
Det kan väl inte vara så att mer socialism inte är medicinen mot fattiga hem?
Friday, September 29, 2006
Thursday, September 28, 2006
Benedictus och hans överlägsna låtsaskompisar
Vart kommer allt manshatande ifrån? När jag var liten kommer jag inte ihåg att det var något fel på män alls. Vi var precis lika bra som kvinnor på det mesta, och till och med lite bättre på fotboll. Fast nu för tiden höjs röster om att vi förtrycker kvinnor, slår dem, hindrar dem i deras karriärer, tvingar dem att ta hand om barnen, lurar dem till hetrosexualitet, slår dem (igen) och kedjar fast dem vid spisen.
Jag kunde inte sova ikväll och satt därför och googlade lite efter roliga citat. Här är vad jag bl.a. hittade:
Jag har tittat upp några andra också och genomgående verkar manshat vara förknippat med en socialistisk/kommunistisk önskan för samhället. Jag har reflekterat över det faktum att det nya manshatet kommer från gamla vänstertanter förut, men jag har inte riktigt funderat över varför det är så. Inte förrän jag läste den här artikeln. Det verkar vara så att när Berlinmuren föll så splittrades det gamla vänsterledet i åtminstånde två fraktioner, de som blundade för verkligheten och fortsatt hävdade att kommunism var guds gåva till mänskligheten, och de som såg sig om efter någon ny kamp med bättre framtidsutsikter. En ny kamp de hittade var den mot män. En annan var miljökampen, som nu gjordes om till att rent allänt bestå av att motverka företagande. Fördelen med kampen mot män är att fienden kan hittas överallt och de har svårt att försvara sig mot godtyckliga grundlösa påståenden.
Manshatarna vinner således segrer efter seger och har nu nästlat in sig på universiteten och på arbetsplatserna. Folk tvingas in på kurser där de får reda på hur onda män egentligen är, Staten finansierar manshatarnas propagandaapparat i manshatande kvinnojourer (Roks).
Finns det då inget som kan stoppa framfarten för dessa krafter? Eller behöver några samhällen misslyckas med könskvoteringar o.d. innan folk får upp ögonen för att det är knas det handlar om? Kan vi förlita oss på folkets sunda förnuft?
Jag är än så länge tveksam.
Jag kunde inte sova ikväll och satt därför och googlade lite efter roliga citat. Här är vad jag bl.a. hittade:
kvinnor som ligger med män är könsförrädare (Källa)- Tiina Rosenberg, före detta topp i Feministiskt intiativ.
en bra moderat är en död moderat (Källa)
Hon är en person som jag inte skulle kunna träffa i en fysisk verklighet utan att ge henne en fet smäll. (Källa)
Kommunismen har inte gått in i en avgörande kris, snarare tvärtom. (Källa)- Gudrun Schyman, nuvarande topp i Feministiskt intiativ.
När kostnaderna är beräknade för denna del av mäns samhällsförstörande verksamhet så blir det tydligt hur mycket mäns våld kostar samhället; pengar som istället skulle kunna satsas på en höjning av kvinnors löner, bättre sjuk- och hälsovård, bättre arbetsmiljö etc. Det blir då naturligt att fråga sig på vilket sätt män kollektivt skall ta det ekonomiska ansvaret för mäns våld mot kvinnor. (Källa)
Underligt att inte fler kvinnor hatar män. (Källa)- Margareta Winberg, allmänt socialistisk tant.
Jag har tittat upp några andra också och genomgående verkar manshat vara förknippat med en socialistisk/kommunistisk önskan för samhället. Jag har reflekterat över det faktum att det nya manshatet kommer från gamla vänstertanter förut, men jag har inte riktigt funderat över varför det är så. Inte förrän jag läste den här artikeln. Det verkar vara så att när Berlinmuren föll så splittrades det gamla vänsterledet i åtminstånde två fraktioner, de som blundade för verkligheten och fortsatt hävdade att kommunism var guds gåva till mänskligheten, och de som såg sig om efter någon ny kamp med bättre framtidsutsikter. En ny kamp de hittade var den mot män. En annan var miljökampen, som nu gjordes om till att rent allänt bestå av att motverka företagande. Fördelen med kampen mot män är att fienden kan hittas överallt och de har svårt att försvara sig mot godtyckliga grundlösa påståenden.
Manshatarna vinner således segrer efter seger och har nu nästlat in sig på universiteten och på arbetsplatserna. Folk tvingas in på kurser där de får reda på hur onda män egentligen är, Staten finansierar manshatarnas propagandaapparat i manshatande kvinnojourer (Roks).
Finns det då inget som kan stoppa framfarten för dessa krafter? Eller behöver några samhällen misslyckas med könskvoteringar o.d. innan folk får upp ögonen för att det är knas det handlar om? Kan vi förlita oss på folkets sunda förnuft?
Jag är än så länge tveksam.
Monday, September 25, 2006
Det var väl bra
Den gamle flashbackdebattören kaleid har knåpat ihop en trevlig visa som förtjänar all uppmärksamhet den kan få:
Det var väl bra
Det var väl bra
Friday, September 22, 2006
Trängsel i demokratin
Det är inte helt gratis att organisera ett val om trängselskatter/miljöavgifter eller vad man nu vill kalla det. Och om man nu tänkt sig att göra det så borde man innan vara klar på vad man ska göra med resultatet. Så går det dessvärre inte till när stockholms tanter ordnar med val. Det är dessutom svårt att hitta två personer som är överens om hur man ska tolka resultatet eller hur frågan borde ha ställts.
När trängselskatten infördes av sossarna och miljöpartiet fanns inget folkligt stöd bakom trängselskatten, och när det nu tydligen finns ett folkligt stöd (56 % i omröstningen) planerar en del att plocka bort den. Här får man tydligen hålla tungan rätt i mun för här är det demokrati på hög nivå. Lite av en hycklare framstår dock Annika Billström (s) när hon säger till TT:
Det där med självstyre spelade tydligen ingen roll när hon införde det.
Om skatten är till för att motverka trängseln så borde den rimligtvis avgöras av de som trängs. Om skatten är till för att förbättra miljön så borde den rimligtvis bestämmas av de som drabbas av avgaserna. Som jag ser det handlar det om samma grupp, de som trängs i köerna är också de som sitter mitt i avgaserna och är alltså de som bör avgöra frågan om trängselskatterna. Varför folk i innerstan, som varken drabbas av trängseln eller avgaserna från köerna, ska vara med och bestämma är en gåta för mig. Fast visst är det kul att tycka till om hur andra ska ha det? Det är dock en arrogant hållning att tycka sig ha rätt att bestämma saker åt andra när man själv inte påverkas av resultatet. Fast nu handlar det om demokrati och nu ska vi bestämma över varandras liv.
I sammanhanget nämns inte det faktum att skatten snarare kostar pengar istället för att generera intäkter. Det som hörs i main stream media är att skatteintäkterna ska tillfalla stockholmarna. Jag antar att kostnaderna också ska tillfalla oss stockholmare. Med sådan information innan valet är jag övertygad om att vi fått ett annat resultat.
De som styr över oss är mycket medvetna om principen "som man frågar får man svar". Frågans utformning spelar stor roll för resultatet, och det är förmodligen anledningen till att man inte lyckats komma överens om hur man bör ställa den. Personligen anser jag att den ungefär borde ha varit utformad på följande vis:
Ska vi ha några trängselskatter?
När trängselskatten infördes av sossarna och miljöpartiet fanns inget folkligt stöd bakom trängselskatten, och när det nu tydligen finns ett folkligt stöd (56 % i omröstningen) planerar en del att plocka bort den. Här får man tydligen hålla tungan rätt i mun för här är det demokrati på hög nivå. Lite av en hycklare framstår dock Annika Billström (s) när hon säger till TT:
- Om de beslutar att inte införa trängselskatten är det ett brott mot det kommunala självstyret.
Det där med självstyre spelade tydligen ingen roll när hon införde det.
Om skatten är till för att motverka trängseln så borde den rimligtvis avgöras av de som trängs. Om skatten är till för att förbättra miljön så borde den rimligtvis bestämmas av de som drabbas av avgaserna. Som jag ser det handlar det om samma grupp, de som trängs i köerna är också de som sitter mitt i avgaserna och är alltså de som bör avgöra frågan om trängselskatterna. Varför folk i innerstan, som varken drabbas av trängseln eller avgaserna från köerna, ska vara med och bestämma är en gåta för mig. Fast visst är det kul att tycka till om hur andra ska ha det? Det är dock en arrogant hållning att tycka sig ha rätt att bestämma saker åt andra när man själv inte påverkas av resultatet. Fast nu handlar det om demokrati och nu ska vi bestämma över varandras liv.
I sammanhanget nämns inte det faktum att skatten snarare kostar pengar istället för att generera intäkter. Det som hörs i main stream media är att skatteintäkterna ska tillfalla stockholmarna. Jag antar att kostnaderna också ska tillfalla oss stockholmare. Med sådan information innan valet är jag övertygad om att vi fått ett annat resultat.
De som styr över oss är mycket medvetna om principen "som man frågar får man svar". Frågans utformning spelar stor roll för resultatet, och det är förmodligen anledningen till att man inte lyckats komma överens om hur man bör ställa den. Personligen anser jag att den ungefär borde ha varit utformad på följande vis:
Ska vi ha några trängselskatter?
- Ja, jag gillar att bestämma över andra människor och påverkas inte direkt själv av kostnaderna, så visst ska vi ha det! För övrigt anser jag att vi ska ha mer vargar i Värmland också.
- Nej.
Tuesday, September 19, 2006
Bära eller brista
De skrapar ihop pengar och flyger tvärs över världen för att tjäna pengar åt sig själva och sina familjer. Ibland tar de till och med lån för att ha råd med resan. De är våra thailändska bärplockare. De arbetar hårt och stör ingen (utom möjligtvis sverigedemokrater), och nu ska de bort. Ja, de skickas inte handgripligen ut ur landet, men det är vad som blir konsekvensen av att Staten beslutat att konfiskera halva deras lön. I dagens DN kan man läsa om en kvinna som plockat bär för häpnansväckande 70 000 kr. Och det är då inte till marknadspris utan det pris som bärplockarföretaget betalar innan de sedan säljer det till marknadspris. Hon hade räknat med att få behålla hela summan, men nu får hon bidra till svenska hattmuseum och liknande för hälften. Hon slår ut med armarna och konstaterar att lönen efter skatt knappt räcker för att betala lånet hon tog för att kunna ta sig hit för att arbeta.
Tror ni att hon kommer tillbaka? Naturligtvis kommer hon inte tillbaka och vem har då vunnit på det? De bär som inte blir kvar i skogen och ruttnar kommer att ätas upp av fåglar och insekter (förmodligen till miljöpartisters glädje). Resultatet för oss människor blir mindre bär i svenska butiker till högre priser (för den som inte är skolad i grundläggande ekonomi så innebär lägre utbud på en vara att priset går upp), och att thailändska familjer får dra åt svångremmen lite förstås.
Men blir det inga positiva effekter alls av skatten på bärplockning alls då? Det enkla svaret är nej. Det är ett för enkelt arbete för att över huvud taget bli gjort på lagligt sett. Man tjänar helt enkelt inte tillräckligt med pengar i förhållande till den ansträgning som krävs. Istället för att thailändare får lite drägligare liv och vi får billiga bär i våra butiker så blir ingenting gjort.
Varför beskattar vi då thailändarna om det inte blir några positiva effekter av det? Ja, varför beskattar vi någonting? Samma princip som gäller för thailändska bärplockare gäller även för resten av ekonomin. Tänk om du kunnat lämna din sjuka gamla mamma hos en personlig uppassare istället för att bara lämna henne ensam medan du går till jobbet. Inte har du råd med det idag, men för halva priset (utan skatt) kanske det kunde gå för sig. Tänk om snöskottning var befriat från skatter, då kanske du kunde betala någon annan istället för att pölsa ut i snön själv när du redan är sen till jobbet. Tänk hur mycket mer vi kunde hjälpa varandra med om det var hälften så billigt, och tänk hur många fler som skulle kunna ha jobb! Och tänk hur få det skulle bli kvar att över huvud taget behöva försörja genom skatt!
Jag säger nu inte att alla arbetslösa ska bli snöskottare eller mammapassare, det var bara exempel som jag hittade på. Samma principer gäller för mer prestigefyllda jobb också. Poängen är att det inte skulle bli så hopplöst att arbeta tillsammans, som det är i dagens samhälle, om vi strävade efter så låg skatt som möjligt.
Nu räcker det dock inte med sänkta skatter. Tänk om du (för att återgå till mitt exempel) ville skaffa någon som vaktade mamma medan du var på jobbet. Fast då säger Staten att när du väl anlitat mammapassaren så kan du inte bli av med den personen. Du skulle då inte våga anställa någon som passar mamma eftersom det skulle kunna visa sig vara någon som mamma inte trivas med. Detta är våra fackföreningars bidrag till arbetsmarknaden. Anställda ska ha trygghet. Resultatet blir att folk (en miljon i sveriges fall) inte får något arbete alls eftersom folk inte vågar anställa varandra. De anställda får alltså en trygghet på de icke anställdas bekostnad.
Är det inte ironiskt att Staten lägger ut drygt 69 miljarder (som konfiskeras genom skattesedeln) för att komma tillrätta med arbetslöseten, när allt de egentligen skulle behöva göra är att sluta lägga sig i. Ingen behöver berätta för oss att vi ska jobba och hjälpa varandra. Vi behöver bara bli av med hindren för att göra detta.
Tror ni att hon kommer tillbaka? Naturligtvis kommer hon inte tillbaka och vem har då vunnit på det? De bär som inte blir kvar i skogen och ruttnar kommer att ätas upp av fåglar och insekter (förmodligen till miljöpartisters glädje). Resultatet för oss människor blir mindre bär i svenska butiker till högre priser (för den som inte är skolad i grundläggande ekonomi så innebär lägre utbud på en vara att priset går upp), och att thailändska familjer får dra åt svångremmen lite förstås.
Men blir det inga positiva effekter alls av skatten på bärplockning alls då? Det enkla svaret är nej. Det är ett för enkelt arbete för att över huvud taget bli gjort på lagligt sett. Man tjänar helt enkelt inte tillräckligt med pengar i förhållande till den ansträgning som krävs. Istället för att thailändare får lite drägligare liv och vi får billiga bär i våra butiker så blir ingenting gjort.
Varför beskattar vi då thailändarna om det inte blir några positiva effekter av det? Ja, varför beskattar vi någonting? Samma princip som gäller för thailändska bärplockare gäller även för resten av ekonomin. Tänk om du kunnat lämna din sjuka gamla mamma hos en personlig uppassare istället för att bara lämna henne ensam medan du går till jobbet. Inte har du råd med det idag, men för halva priset (utan skatt) kanske det kunde gå för sig. Tänk om snöskottning var befriat från skatter, då kanske du kunde betala någon annan istället för att pölsa ut i snön själv när du redan är sen till jobbet. Tänk hur mycket mer vi kunde hjälpa varandra med om det var hälften så billigt, och tänk hur många fler som skulle kunna ha jobb! Och tänk hur få det skulle bli kvar att över huvud taget behöva försörja genom skatt!
Jag säger nu inte att alla arbetslösa ska bli snöskottare eller mammapassare, det var bara exempel som jag hittade på. Samma principer gäller för mer prestigefyllda jobb också. Poängen är att det inte skulle bli så hopplöst att arbeta tillsammans, som det är i dagens samhälle, om vi strävade efter så låg skatt som möjligt.
Nu räcker det dock inte med sänkta skatter. Tänk om du (för att återgå till mitt exempel) ville skaffa någon som vaktade mamma medan du var på jobbet. Fast då säger Staten att när du väl anlitat mammapassaren så kan du inte bli av med den personen. Du skulle då inte våga anställa någon som passar mamma eftersom det skulle kunna visa sig vara någon som mamma inte trivas med. Detta är våra fackföreningars bidrag till arbetsmarknaden. Anställda ska ha trygghet. Resultatet blir att folk (en miljon i sveriges fall) inte får något arbete alls eftersom folk inte vågar anställa varandra. De anställda får alltså en trygghet på de icke anställdas bekostnad.
Är det inte ironiskt att Staten lägger ut drygt 69 miljarder (som konfiskeras genom skattesedeln) för att komma tillrätta med arbetslöseten, när allt de egentligen skulle behöva göra är att sluta lägga sig i. Ingen behöver berätta för oss att vi ska jobba och hjälpa varandra. Vi behöver bara bli av med hindren för att göra detta.
Monday, September 18, 2006
Sverigedemokrater - Socialdemokrater utan invandrare
Sverigedemokraterna är snart i Riksdagen. De är nu representerade i nästan samtliga kommuner i södra Sverige. Jag har inte riktigt koll ännu om hur många procent av rösterna de fick till Riksdagen (det har inte kommit upp på deras hemsida), men jag hörde något på TV att det var omkring 3 %.
Är någon förvånad? Folk får hela tiden höra att pengarna inte räcker till deras skola, vård eller omsorg, och där springer en massa invandrare runt och förkovrar sig i bidrag, jobbar svart och begår brott (de är i alla fall som grupp överrepresenterade i brottsstatistiken). Klart att folk blir arga!
Ilskan är dessvärre missriktad. Om jag var utlänning i något land med någon galen diktator och fick höra att det fanns ett litet land i norr med fin natur, rent vatten, och ett folk som var villiga att ge mig en massa pengar, ny lägenhet, TV, utbildning, bidrag för att starta en restaurang, bidrag för att åka hem och hälsa på kompisar i hemlandet lite då och då, så skulle jag komma rusande hit. Vem är det egentligen vi borde uppröra oss över, de konfiskerar våra skattepengar och ger dem till invandrare eller invandrarna som bara accepterat erbjudandet?
Vad tror ni skulle hända om vi välkomnade alla som kom hit fast inte gav dem några skattepengar?
Bör man inte då vara arg på att de begår brott i vårat land? Det kan vi väl i alla fall inte acceptera? För det första begår inte gruppen invandrare några brott, lika lite som gruppen män våldtar någon kvinna i en park. Det är alltid individer som begår brott, och det spelar ingen roll vilka egenskaper dessa individer har, om de t. ex. är invandrare eller män. Och det är alltid en minoritet av gruppen som begår dessa brott. Är det någon som tycker att man bör straffa en hel grupp för det som en minoritet har gjort? De har ju inte ens begärt att få vara medlemmar av just den gruppen. Jag vill då inte bli straffad varje gång en man våldtar en kvinna.
Sverigedemokraterna är ungefär Socialdemokrater som tror att en stor stat med en massa bidrag och regleringar skulle fungera alldeles utmärkt om man bara slängde ut alla invandrare. De har naturligtvis fel. Ju enklare och billigare man gör det för folk att bilda företag och driva dem efter eget kynne, desto mer blir skapat. Och ju mer vi skapar, desto fler måste vi anställa, och ju fler vi anställer, desto mer köpkraft kommer ut i form av nya löner och så får vi ännu mer efterfrågt, vilket medför av vi behöver skapa ännu mer, och anställa ännu mer... Ja, ni förstår säkert. Därför är samtliga arbetsmarknadsregleringar, skatter och avgifter bromsklossar för ett vitalt näringsliv.
En miljon människor i arbetsför ålder går inte till arbetet en vanlig dag. Det är vad socialdemokratisk politik har skapat. Är det då en bra idé att prova invandringsfri socialdemokrati? Om inte det fungerar, bör vi kanske prova socialdemokrati utan hjälmtvång för mopedister? Hur vore det om vi gav upp det där med socialdemokrati?
Är någon förvånad? Folk får hela tiden höra att pengarna inte räcker till deras skola, vård eller omsorg, och där springer en massa invandrare runt och förkovrar sig i bidrag, jobbar svart och begår brott (de är i alla fall som grupp överrepresenterade i brottsstatistiken). Klart att folk blir arga!
Ilskan är dessvärre missriktad. Om jag var utlänning i något land med någon galen diktator och fick höra att det fanns ett litet land i norr med fin natur, rent vatten, och ett folk som var villiga att ge mig en massa pengar, ny lägenhet, TV, utbildning, bidrag för att starta en restaurang, bidrag för att åka hem och hälsa på kompisar i hemlandet lite då och då, så skulle jag komma rusande hit. Vem är det egentligen vi borde uppröra oss över, de konfiskerar våra skattepengar och ger dem till invandrare eller invandrarna som bara accepterat erbjudandet?
Vad tror ni skulle hända om vi välkomnade alla som kom hit fast inte gav dem några skattepengar?
Bör man inte då vara arg på att de begår brott i vårat land? Det kan vi väl i alla fall inte acceptera? För det första begår inte gruppen invandrare några brott, lika lite som gruppen män våldtar någon kvinna i en park. Det är alltid individer som begår brott, och det spelar ingen roll vilka egenskaper dessa individer har, om de t. ex. är invandrare eller män. Och det är alltid en minoritet av gruppen som begår dessa brott. Är det någon som tycker att man bör straffa en hel grupp för det som en minoritet har gjort? De har ju inte ens begärt att få vara medlemmar av just den gruppen. Jag vill då inte bli straffad varje gång en man våldtar en kvinna.
Sverigedemokraterna är ungefär Socialdemokrater som tror att en stor stat med en massa bidrag och regleringar skulle fungera alldeles utmärkt om man bara slängde ut alla invandrare. De har naturligtvis fel. Ju enklare och billigare man gör det för folk att bilda företag och driva dem efter eget kynne, desto mer blir skapat. Och ju mer vi skapar, desto fler måste vi anställa, och ju fler vi anställer, desto mer köpkraft kommer ut i form av nya löner och så får vi ännu mer efterfrågt, vilket medför av vi behöver skapa ännu mer, och anställa ännu mer... Ja, ni förstår säkert. Därför är samtliga arbetsmarknadsregleringar, skatter och avgifter bromsklossar för ett vitalt näringsliv.
En miljon människor i arbetsför ålder går inte till arbetet en vanlig dag. Det är vad socialdemokratisk politik har skapat. Är det då en bra idé att prova invandringsfri socialdemokrati? Om inte det fungerar, bör vi kanske prova socialdemokrati utan hjälmtvång för mopedister? Hur vore det om vi gav upp det där med socialdemokrati?
If you can't beat them - join them
Frihetsvänner hurrar efter alliansens seger i valet. Tydligen var det moderaternas framgångsrikaste val sedan 1928. Den sluge Reinfeldt insåg att moderaternas kompromisslösa hållning 2002 kostade dem valet. Ja, det och Uppdrag Gransknings avslöjande om att det fanns en och annan moderat som är trötta på att det strömmar in invandrare i landet som lever på våra skattepengar förstås.
Den här gången var det inga moderater som var trötta på folk som lever på bidrag. Inte heller var det någon brist på kompromissandet. Det är numer helt okej att staten tar mer än 50 % av våran lön. Men visst ska vi få våra skattesänkningar. 37 miljarder i ett första steg under 2007, och ytterligare 8 miljarder i ett andra steg under 2008 enligt alliansens förslag. Det första steget är tydligen redan finansierat, medan man får hoppas på lite keynesianska glädjeskutt i ekonomin för att finansiera det andra. Om glädjeskutten uteblir kan dock inte alliansen utesluta att det måste skäras lite i de offentliga utgifterna.
Men tänkt om glädjeskutten i ekonomin uteblir? Det skulle kunna betyda döden för hattmuseum eller till och med slöjden i Sverige. Eller, nog kommer det alltid finnas slöjdentusiaster som täljer ihop saker av ren skaparglädje? Fast det räcker väl i alla fall inte upp till de 8 miljarder som vi eventuellt ska behöva spara. Och då måste det ju skäras ned på skola, vård och omsorg, eller?
Faktum är att vi betalar ca. 1200 miljarder i skatt och endast en liten del av detta går till skola, vård och omsorg. Att läsa diverse budgetar är tråkigt och tidskrävande, men här är ett litet utdrag av mina förslag där vi kan spara:
Den här gången var det inga moderater som var trötta på folk som lever på bidrag. Inte heller var det någon brist på kompromissandet. Det är numer helt okej att staten tar mer än 50 % av våran lön. Men visst ska vi få våra skattesänkningar. 37 miljarder i ett första steg under 2007, och ytterligare 8 miljarder i ett andra steg under 2008 enligt alliansens förslag. Det första steget är tydligen redan finansierat, medan man får hoppas på lite keynesianska glädjeskutt i ekonomin för att finansiera det andra. Om glädjeskutten uteblir kan dock inte alliansen utesluta att det måste skäras lite i de offentliga utgifterna.
Men tänkt om glädjeskutten i ekonomin uteblir? Det skulle kunna betyda döden för hattmuseum eller till och med slöjden i Sverige. Eller, nog kommer det alltid finnas slöjdentusiaster som täljer ihop saker av ren skaparglädje? Fast det räcker väl i alla fall inte upp till de 8 miljarder som vi eventuellt ska behöva spara. Och då måste det ju skäras ned på skola, vård och omsorg, eller?
Faktum är att vi betalar ca. 1200 miljarder i skatt och endast en liten del av detta går till skola, vård och omsorg. Att läsa diverse budgetar är tråkigt och tidskrävande, men här är ett litet utdrag av mina förslag där vi kan spara:
- Bidrag till folkbildningen (inte skola), 2,6 miljarder.
- Bidrag till allmän kulturverksamhet, 0,2 miljarder.
- Bidrag till Operan, Dramaten, Riksteatern, Dansens Hus och Svenska rikskonserter, 0,9 miljarder.
- Konstnärlig gestaltning av den gemensamma miljön, 40 miljoner.
- Främjande av hemslöjden, 20 miljoner.
- Filmstöd, 0,2 miljarder.
- Stöd till trossamfund, 50 miljoner.
- Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter, 1,4 miljarder.
- Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m.1,5 miljoner.
- Bidrag till vissa internationella organisationer, 0,9 miljarder.
Puh! Ja, ni förstår säkert poängen. Det finns hur mycket skumma utgifter som helst att skära i. Man behöver inte ens röra skolan eller sjukvården. Vad kom jag upp i förresten? Få se... 6,3 miljarder, och det efter ca. 15 minuter. Med tio minuter till så hade jag säkert kommit upp i 8. Fast det är för tråkigt, för att inte nämna deprimerande, att sitta och titta på budgetpropositionen.
Det är i alla fall en smula upplyftande att det inte utesluts att man kan skära i dessa utgifter. Men om man nu ville rösta på någon som lovar att skära i de offentliga utgifterna då? Tänk om man inte vill vara med att betala filmstöd för 0,2 miljarder? Numer är man tydligen inte representerad av något etablerat parti om man hyser sådana åsikter. Undrar vad moderaterna år 1928 skulle ha tyckt om filmstöd?
Och vad händer med våra statliga monopol, t. ex. Systembolaget eller spelmonopolet? Idag hörde jag från Reinfeldt att "vi får se". Jaha. Men vad var det vi gick och röstade för? Innebar systemskiftet att det fortsatt ska förmyndas över oss? Vi vet inte vårat eget bästa och så där? Är det någon som tror på att vi får någon proffsboxning tillåten i Sverige? Nej? Inte jag heller.
Faktum är att det inte ens är vettigt att jämföra moderaternas valframgångar över tid eftersom det inte handlar om samma värderingar. Det är bara samma sak till namnet. Socialdemokraternas största seger är att ha fått sina motståndare att anamma deras politik och sen vinna valet åt dem.
If you can't beat them - join them.
EDIT: På samma tema
Subscribe to:
Posts (Atom)
