Benedictus och hans överlägsna låtsaskompisar

Vart kommer allt manshatande ifrån? När jag var liten kommer jag inte ihåg att det var något fel på män alls. Vi var precis lika bra som kvinnor på det mesta, och till och med lite bättre på fotboll. Fast nu för tiden höjs röster om att vi förtrycker kvinnor, slår dem, hindrar dem i deras karriärer, tvingar dem att ta hand om barnen, lurar dem till hetrosexualitet, slår dem (igen) och kedjar fast dem vid spisen.

Jag kunde inte sova ikväll och satt därför och googlade lite efter roliga citat. Här är vad jag bl.a. hittade:

kvinnor som ligger med män är könsförrädare (Källa)

en bra moderat är en död moderat (Källa)

Hon är en person som jag inte skulle kunna träffa i en fysisk verklighet utan att ge henne en fet smäll. (Källa)

- Tiina Rosenberg, före detta topp i Feministiskt intiativ.

Kommunismen har inte gått in i en avgörande kris, snarare tvärtom. (Källa)

När kostnaderna är beräknade för denna del av mäns samhällsförstörande verksamhet så blir det tydligt hur mycket mäns våld kostar samhället; pengar som istället skulle kunna satsas på en höjning av kvinnors löner, bättre sjuk- och hälsovård, bättre arbetsmiljö etc. Det blir då naturligt att fråga sig på vilket sätt män kollektivt skall ta det ekonomiska ansvaret för mäns våld mot kvinnor. (Källa)

- Gudrun Schyman, nuvarande topp i Feministiskt intiativ.

Underligt att inte fler kvinnor hatar män. (Källa)

- Margareta Winberg, allmänt socialistisk tant.

Jag har tittat upp några andra också och genomgående verkar manshat vara förknippat med en socialistisk/kommunistisk önskan för samhället. Jag har reflekterat över det faktum att det nya manshatet kommer från gamla vänstertanter förut, men jag har inte riktigt funderat över varför det är så. Inte förrän jag läste den här artikeln. Det verkar vara så att när Berlinmuren föll så splittrades det gamla vänsterledet i åtminstånde två fraktioner, de som blundade för verkligheten och fortsatt hävdade att kommunism var guds gåva till mänskligheten, och de som såg sig om efter någon ny kamp med bättre framtidsutsikter. En ny kamp de hittade var den mot män. En annan var miljökampen, som nu gjordes om till att rent allänt bestå av att motverka företagande. Fördelen med kampen mot män är att fienden kan hittas överallt och de har svårt att försvara sig mot godtyckliga grundlösa påståenden.

Manshatarna vinner således segrer efter seger och har nu nästlat in sig på universiteten och på arbetsplatserna. Folk tvingas in på kurser där de får reda på hur onda män egentligen är, Staten finansierar manshatarnas propagandaapparat i manshatande kvinnojourer (Roks).

Finns det då inget som kan stoppa framfarten för dessa krafter? Eller behöver några samhällen misslyckas med könskvoteringar o.d. innan folk får upp ögonen för att det är knas det handlar om? Kan vi förlita oss på folkets sunda förnuft?

Jag är än så länge tveksam.