Wednesday, October 25, 2006

En man med en agenda

20,3 miljarder kostar alkoholkonsumtionen oss i Sverige per år enligt en ny studie, fördelat så att produktionsbortfall står för 10,4 miljarder, vård av missbrukare och deras familjer 4,4 miljarder, brottslighet 3,2 och sjukvård 2,2 miljarder. Forskningsledaren för studien, Robin Room, menar att:

En del av kostnaderna, en stor del av dem, drabbar inte den drickande själv, utan omgivningen. Man kan argunentera för att åtminstone dessa kostnader bör avspegla sig i priset på alkohol, och det är ett argument för en ganska hög skattenivå.
Det ska tilläggas att de positiva effekterna har dragits av, dvs. de minskade sjukvårdsbesvären som kommer av de där två glasen vin om dagen som ska vara bra för oss.

Men, vänta lite. De positiva effekterna av att sitta och ha trevligt och svinga ett par bägare med kompisarna då. Ska inte de effekterna räknas av också? Och hur vet man att ett brott begås till följd av alkohol? Är orsakssambandet så att alkoholen tar tag i oskyldiga medborgare och får oss att begå brott som vi inte vill veta av? För det kan väl inte vara så att en hel del brottslingar helt enkelt super parallellt med sin brottslighet? Och produktionsbortfallet. Det kan väl inte vara så att folk med tunga och tråkiga jobb super för att fly vardagen lite grann? Och det kan väl inte vara så att höga alkoholskatter leder till andra problem såsom smuggelligor eller hembränning? Och de som inte ställer till med några problem alls till följd av sitt drickande, varken för sig själva eller andra, bör inte de enligt resonemanget få skattefri sprit?

Problemet med diskussioner om sådana här kostnader är att man lätt kan få för sig att politiska beslut ska fattas på underlag av dem. Det ska de inte. Det handlar inte om vad som är bäst för oss, det handlar om vem som ska ha rätt att bestämma över oss. Robin Room vill bestämma över oss, vilket är anledningen till att han micklar ihop siffror som han kan använda i det syftet.

1 comment:

Alkanen said...

Oh.

De få gånger jag dricker så blir jag bara glad, öppen och positiv. Jag dricker aldrig så mycket att några negativa effekter uppstår (med ett par undantag, som på förra inflyttningsfesten, host). Det ger ökad livskvalitet både för mig och för de jag umgås med. Alltså borde jag få spriten nära nog gratis.

Jag menar, ska de - enligt Robin - negativa sidorna straffas med skatter, så borde ju de positiva inte belönas med slopad skatt, utan subvention.

Inte sant? =)